»Det som hemsöker mig är att jag inte kan glömma Carcosa, där svarta stjärnor hänger i skyarna; där skuggorna av människotankar förlängs i eftermiddagen och där tvillingsolarna sjunker i Halisjön; och mitt medvetande kommer för alltid att bära med sig minnet av Den bleka masken. Jag ber Gud förbanna författaren eftersom författaren har förbannat världen med denna vackra och överväldigande skapelse; fruktansvärd i sin enkelhet, oemotståndlig i sin sanning – en värld som nu darrar inför ...