Jim Lanebrand, flickfotograf, hötorgskonstnär och före detta främlingslegionär, är nu en gammal man som kämpar mot den cancer som snart ska ända hans liv. Han förbereder sin sista fotoseans. För att få modellen dit han vill – i säng framför kameran – måste Lanebrand vällustigt lägga ut texten kring alla de erotiska eskapader han som hängiven pornograf utförligt dokumenterat med hjälp av fotoalbum, bandinspelningar och allsköns rekvisita.En pornografisk skälmroman, en passionshistor...

Vi ska ta spillet,det gör till slutalla. Spillet,vad som blir överatt nyttja, ögon,brädlappar, torrfoder,ljus, allt.Vi ska ta detmed ett slags glädjeöver varandra, trots allt,när vi liksom blåsesut, bort.Jacques Werup avled den 12 november 2016. Vid sin död efterlämnade han både nya dikter och en samling med ”små historier” av självbiografisk karaktär. Nu samlas dessa verk i två korresponderade ...

Paris, särskilt invandrarstadsdelen Belleville, har under 1980-talet varit Jacques Werups alternativa ”hembygd”. Han har därifrån i dikter och prosa skildrat världsstaden så personligt att man talar om en speciell ”werupsk” stil – en vital förening av högt och lågt, självutlämnande livsberusning och illusionslös klarsyn, medkänsla och humor hand i hand med besk ironi.I den här Parisboken anknyter Jacques Werup till den reportageform som i Handbagage (1986) lovordades och av kritike...

"Dörren är tydligare än de flesta av världens ting två sidor av samma sak, opartisk, saklig och oantastlig, lik en tredje, objektiv aspekt. Den låter sig stängas eller öppnas på en sekund. Den låter sig avhyvlas, nerklottras, bultas på, till och med beskjutas. Bara en sak är avgörande för den: att den fortfarande har två sidor. Försökte någon ändra på det, skulle dörren ögonblickligen avsäga sig sin existens som dörr och utan ett ord visa sin integritet genom att försvinna in i en oerhörd ...

Det här skolfotot från tidigt 50-tal satte min mamma fram för min pappa när han var irriterad. Då blev han genast full i skratt. Det är min förhoppning att hela denna bok skall kunna uppmuntra sina läsare på ett lika enkelt sätt, oavsett om de är malmöbor eller ej. F ö ansåg jag själv att jag den gången var lik Kurre Hamrin i min fina frisyr. Det är en uppfattning som jag för länge sedan har lämnat, med ett leende. Andra, mycket senare bilder av mig och min hemstad kan jag inte garantera a...

Vi ska ta spillet,det gör till slutalla. Spillet,vad som blir överatt nyttja, ögon,brädlappar, torrfoder,ljus, allt.Vi ska ta detmed ett slags glädjeöver varandra, trots allt,när vi liksom blåsesut, bort.Jacques Werup avled den 12 november 2016. Vid sin död efterlämnade han både nya dikter och en samling med ”små historier” av självbiografisk karaktär. Nu samlas dessa i en gemensam volym, Restau...

"Poetiska anteckningar", "prosalyriska skisser" eller "impressionistiska betraktelser" – genren har många namn.I Jacques Werups fall rör det sig om iakttagelser från resor i många världsdelar samt reflektioner på hemmaplan föranledda av små eller stora vardagliga företeelser, en vedstapel, en ansjovisburk, en tidningsnotis. Texterna är sällan längre än en sida och trots den skenbara enkelheten både eleganta och spirituella. Författaren faller inte storögt till föga för bländverk: m...

Med sin lilla stad som utsiktspunkt ser Jacques Werup tillbaka på ett långt liv som författare i bok och på scen. Med utgångspunkt i en hjärtsjukdom som förföljt honom en längre tid söker han en ny andning i tillvaron, på sina promenader runt staden minns han människor han vuxit upp med och arbetat med. Modern, fallen efter den sefardiske juden Nessim från Bulgarien, matthandlaren himself. Och fadern, som motvilligt tog över matthandeln från sin svärfar, och som djupt ogillade att sonen va...

Jacques Werup avled den 12 november 2016. Vid sin död efterlämnade han både nya dikter och en samling med ”små historier” av självbiografisk karaktär. Nu samlas dessa verk i två korresponderade mindre volymer, Spilla och Restaurangmusik, som tillsammans speglar det mänskliga omgång, från lyriken till skrönan, som utmärkte Werups författarskap. Nu formuleras avskedet, kvickt och elegiskt, till existensen och till människan: ”den bevingade grisen som flyger i all sin låga magnifikans och hög...

Handbagage, som omfattar tio års resande till bland annat Colombia, Indien, Kina, Senegal och Island, är en underhållande och samtidigt tankeväckande samling resebrev om spännande och oväntade möten med länder och människor under de mest skilda livsvillkor.I boktitelns anda förenar Jacques Werup det lätta med det nödvändiga. ”Som den självklaraste sak i världen är han kosmopolit”, skriver Staffan Stolpe om Jacques Werup och fortsätter: ”Inte så att andra författare inte skulle resa...

Jacques Werup är en av de främsta diktarna i sin generation och frågan ”Varför blir man poet?” har lockat honom att skriva en självbiografisk essä om poesin, kompletterad med dikter som han haft med sig under det senaste halvseklet: ”Dikter och diktare jag tagit med mig till den öde ön.” Du har funnits här är en passionerad bok om diktkonstens skönhet och komplikation, om poesin som kulturarv och livsnödvändighet. Jacques Werup skriver: ”Den urgamla diktkonsten tycks som gjord för nutida m...

"Det är inte en slump att en författare samlar, bearbetar eller omarbetar och ställer samman ett urval av artiklar och essäer publicerade i skilda sammanhang ... Föreliggande samling vill jag gärna själv uppleva som ett sådant klargörande komplement till min produktion av dikter och prosa under två decennier, ett slags rymlig fotnot om de valfränder, influenser tematiska huvudkällor och, kanske inte minst, om de estetiska (och därmed också moraliska) överväganden som präglat detta skrivand...