I dessa nya memoarer plockar Péter Nádas fram minnesbilder från barn- och ungdom i Ungern under nazism och kommunism, vänder på dem och analyserar. Men som den store författare han är kopplar han dem också till samtiden och historien. Associativt gestaltar han med klart lysande detaljer en ung mans utveckling, en disparat släkts konvulsioner och ett Centraleuropa i en epok av våldsamma omvälvningar.

"Skräckhistorier" är en överraskning för den som känner till Péter Nádas romaner med deras skarpa analyser av historia och psykologi. Här, efter ett långt författarliv, berättar han färgrikt om människorna i en gudsförgäten bondby i Ungern. Ett brutalt samhälle med gamla konflikter, styrt av fördomar och traditioner. Vem är ond, vem är god – och vad i det som sker är rentav ett verk av demoniska krafter?

Minnesanteckningarnas bok publicerades första gången 1986, efter fem års kamp mot censur i Ungern. Berättelsen, som är skriven i jag-form, utgörs av tre delar och är både en bekännelse av författarens liv, och ett sökande in i de förtrycka upplevelser som är Europas historia.

I andra delen av sin bok om uppväxten i Ungern fortsätter Péter Nádas sin associationsdrivna skildring av ett Mellaneuropa efter andra världskriget. Ett av många fokus för nutidens Nádas är hur mycket av diktaturernas och koncentrationslägrens fasor som effektivt glömts bort – han resonerar om skillnaden mellan moral och den förfalskning vi gärna sätter i dess ställe. Boken avslutas med skarpa ögonblicksbilder fån upproret 1956, som blev avgörande för hur positionernas låstes i det kalla k...

För den tioårige Péter Simon är farfaderns judiska myter en lika påtaglig del av nuet som den hemlighetsfulla trädgården utanför huset. Faderns förvandling från huvudvittne till anklagad i en politisk rättegång har samma självklarhet som hans egen vistelse vid en omskolningscentral för barn till de ungerska förräderiprocessernas dömda. Sinnesintryck, minnesekon och tidsplan glider ihop och tätnar. Slutet på en familjeroman är en barndomsskildring med sällsam lyskraft där gränsen m...

Är kreativitet bara ett modeord eller en djup drivkraft hos människan? Och vad är flow? Och vad händer när de två samverkar?Georg Klein skriver i bokens förord:Den starka driften att med egen förmåga ta sig an en utmanande uppgift är ett fundamentalt behov hos människan. Vi vill uppleva den eufori som flow kan ge. Vi kan inte uppnå samma eufori genom att bara upprepa något. Utmaningen måste bli större. Vi drivs av att ständigt lära oss nya saker /.../ vår uppfinningsrikedom...