Han tittade på hennes yviga lockar igen. Först hade han uppfattat dem som röda men nu såg de ut att vara en rufsig blandning av rött och blont. Han stirrade som trollbunden. Hennes hår var som alvguld där solen strålade och glänste. Hennes ögon var varken blå eller grå utan skiftade färg med ett dansande ljus som han inte kände igen. Hennes fylliga röda läppar log, och hela hennes elfenbensvita kropp var perfekt, från de smala fötterna till det gyllene håret. Hon var en dröm från gudar...

“Min herre, det smärtar mig att säga, och jag skulle helst slippa, men friheten i Aquilonia har kommit till sitt slut. Kanske har friheten för hela världen kommit till sitt slut … Tidsålder följer på tidsålder och nu går vi in i en tid av skräck och slaveri. Drakens tid, precis som det var för länge sedan.”“Vad menar du?” undrade Conan.Prästen Hadrathus satte sig ner på en stol och vilade sina armbågar mot låren. Han stirrade ner i golvet....

"Agnès! Ditt rödhåriga djävulsyngel, var är du?"Det var min far som kallade på mig på sitt vanliga sätt. Jag strök bort några svettiga hårtestar ur ansiktet och baxade upp bunten med pinnar på axeln. Det fanns inte plats för vila i mitt liv.Far banade väg genom buskaget och kom in i gläntan. Han var lång, mager och bitter, brunbränd efter många fälttåg och märkt av ärr efter tjänstgöring hos giriga kungar och snikna hertigar. Han blängde bistert på mig...

“Min herre, det smärtar mig att säga, och jag skulle helst slippa, men friheten i Aquilonia har kommit till sitt slut. Kanske har friheten för hela världen kommit till sitt slut … Tidsålder följer på tidsålder och nu går vi in i en tid av skräck och slaveri. Drakens tid, precis som det var för länge sedan.”“Vad menar du?” undrade Conan.Prästen Hadrathus satte sig ner på en stol och vilade sina armbågar mot låren. Han stirrade ner i golvet....

Med svärdet draget smög han sig tyst närmare, tyst som en panter i natten. Cimmeriern uppfattade en stor kropp intill muren och var lättad över att det var något mänskligt. Då snurrade mannen snabbt runt med en flämtning och höjde näven till ett slag, men stannade mitt i rörelsen när stjärnljuset glimmade till i cimmerierns svärd. Under ett spänt ögonblick stirrade de tyst på varandra, redo för vad som än skulle hända."Du är ingen vakt", väste främlingen till slut. "Du...

Dramatiserad med ljudeffekter och bakgrundsmusik.* * *Conan stod ensam kvar i den stora salen, om man inte räknade med de döda kropparna på golvet.Barbaren ändrade grepp på svärdet och klev sakta in i kammaren. Den var rikt dekorerad med silkesgobelänger, sidenkuddar och schäslonger utan uppenbar tanke. Över en stor förgylld skärmvägg tittade en kvinnas ansikte på honom.Conan stirrade förundrat på det vackra svala klassiska ansiktet – h...

I prinsessan Yasmela kammare med himmelsblått tak och marmorgolv med mängder av mjuka fällar sov tio vackra kvinnor runt den kungliga bädden. Hon sov dock inte på sidenbädden utan låg naken på golvet bland de andra kvinnorna. Hennes mörka hår föll över de vita axlarna, hennes smala fingrar sammanflätade. Hon låg och vred sig av ren skräck som fick blodet att isas i hennes ådror och spärrade upp hennes vackra ögon, som fick håret i nacken att resa sig och huden att krypa efter ryggraden...

Mannen stod tyst. Hans drömmande sinnliga blick vilade på Natala och han dreglade. "Av alla mina uppenbarelser är denna den märkligaste! Åh, flicka med gyllene lockar, från vilken drömvärld kommer du? Från Andarra eller Tothra eller Kuth med bältet av stjärnor?""Vad pratar du för galenskaper?" grymtade cimmeriern barskt utan att ta hänsyn till mannens ord eller uppförande.Den andre hörde honom inte."Jag har drömt om vackra skönheter", ...

Hovar trummade på gatan som ledde ner mot hamnen. Människorna som skrek och kastade sig åt sidan fick bara en hastig blick av en svart hingst med en man i rustning med en röd kappa som fladdrade i vinden. Längre upp på gatan hördes skriken och slamret från förföljarna men ryttaren såg sig inte om. Han galopperade ut på bryggorna och drog så hårt i tyglarna att hingsten stegrade när den slutligen stannade längst ut på bryggan. Sjömännen gapade av förvåning och stannade upp i sina sysslo...

Nabonidus, den röde prästen, var den som egentligen styrde staden. På en av hovets fester la han hövligt sin hand på den unge aristokraten Murilos arm. Murilo mötte prästens gåtfulla blick och undrade tyst vad som var hans hemlighet. Inga ord uttalades och Nabonidus bugade lätt och räckte över en liten guldask. Den unge adelsmannen visste att Nabonidus inte gjorde något utan anledning, hur märkligt det än syntes vara. Vid första bästa tillfälle ursäktade han sig för hovet och återvände...

Vad var det där? En rörelse bland skuggorna i månljuset. En paralyserande rädsla fyllde henne. Där det borde varit död och stillhet fanns det nu rörelser, små vridningar och sträckningar i de svarta lemmarna. Ett förfärligt skrik ljöd över hennes läppar när hon bröt sig loss ur sin förlamning. Conan ryckte till och var på benen med svärdet i sin hand.”Statyerna! Statyerna! Åh, herre gud, statyerna blir levande!”* * *Robert E Howard började ...

Med krypande obehag insåg Conan att röstens klang dött bort. Han stod orörlig som en staty med blicken fixerad på dörröppningen bakom draperiet. Han var säker på att den oerhörda fasan skulle uppenbara sig och nå sin kulmen.Ljuset i rummet var dunkelt och disigt och håren på Conans skalp började resa sig när han såg vad det var. Ett huvud och ett par enorma axlar växte fram ur halvljuset. Det hördes inga fotsteg men den dunkla formen växte sig större och tydligare till...